Förra veckan gick Stockholms Filmfestival Junior av stapeln. På sedvanligt festivalmanér anordnades en industrydag med intressanta seminarier.
Det mesta under dagen handlade om mångfald inom branschen. Precis som man har belyst ämnet i Filmrummet tidigare fortsätter man nu från detta håll att visa fina exempel på personer och arbete som inte styrs av gamla vanor.
Våga tunga ämnen
Producenten Agneta J Bergenstråhle berättade om sina kommande projekt, dels filmatisering av Millan-böckerna av Milena Bergquist som ska bli en modern Pippi samt filmen Mamman och demonerna. Båda filmerna har flickor i ledande roller, roller som får ta plats. Den senare filmen kommer att innehålla jobbiga scener som kan upplevas som läskiga där barnet far illa.
Somliga opponerar sig mot att barn ska se sådant men det är bra att belysa dessa perspektiv. Viktigt att visa att barn kan ha det svårt och förstå vad en del utsätts för. Psykiskt sjukdom och missbruk finns i stor utsträckning runt omkring oss och med fem till sex barn per klass som far illa är det något som berör väldigt många. Med Suzanne Osten som regissör så bådar det mycket gott och arbetet sker i samarbete med Rädda Barnen och Maskrosbarn.
Verklighetsförankring
Utöver dessa kvinnor som gör viktig film för barn fanns även Bautafilm på plats som arbetar med ungdomsserien Små små bitar. De berättade om sitt sätt att arbeta för att få den autentisk där de tagit hjälp av lokala tonåringar som är delaktiga i utvecklingen som manuskonsulter. På så vis kommer man närmare verkligheten och här får man även in mångfald ur fler perspektiv. Med till exempel en EPA-tjej får man in en karaktär som inte hör till vanligheten och även location bidrar till att jämna ut underrepresenterade städer genom att vara i Umeå och dess omgivningar istället för Portkod-locations” som de själva uttryckte det.
Det är härligt att höra personer berätta om projekt som bidrar till ökat utbud för barn och unga. Med större mångfald både bakom och framför kameran så blir större del av samhället representerat och fler känner sig delaktiga. Med tanke på att det på Stdh utexamineras lika många killar som tjejer på regi, foto och produktion så är det märkligt att det inte är alls så det ser ut bland de yrkesverksamma sedan och att man därför behöver diskutera ämnet. Ju mer det lyfts fram desto snabbare får man hoppas att vi får en större bredd inom branschen.
Med nya nätverk som filmkollektivet Lynx och tack vare erfarna personer som Bergenstråhle och Osten får vi se mer än männens storprojekt vilket är oerhört välkommet. Ser fram emot att se mer!
VMG 